- Arthur Schopenhauer
-
delar in humorn i två huvudfack, det vitsiga och
det löjliga. I det vitsiga facket leker
människan med de ofullkomliga regelsystemen, i
det löjliga facket leker regelsystemen med den
löjliga människan.
-
- Den
aggressiva humorn sönderfaller i två delar,
lyteskomiken och satiren. I lyteskomiken riktas
aggressionen mot en uppfattad socialt underlägsen
person, i satiren riktas aggressionen mot en uppfattad
socialt överlägsen person.
-
- Humor är kollision mellan (minst) två mänskliga
regelsystem. I den mån kollisionen visar sig skenbar eller
förklarlig sedd utifrån ett tredje regelsystem föreligger ett
fall av humor.
Romantiken
(Sören Kierkegaard t.ex.) ser humorn som ett
ädelt uttryck för medlidande och klarsynt tolerans
gentemot medmänniskorna. Man skrattar inte åt
utan med
offret.
Ungefär
samma sak säger Eyvind Johnsson när han menar att humor är
"En av tragiska upplevelser förädlad
känsla."
Humorns
KVALITET avgörs av humoristens förmåga att
effektivt, ekonomiskt och orginellt driva upp maximal
förväntan och ovisshet inför kollisionen och dess
lösning. (Arthur Köstler)
Humor: Det mödosamma kulturvarats kombinerade spegel
och nödutgång (Svante Beckman)
Humor: Den paradoxala harmonin d.v.s.
möjligheten att förena till synes oförenliga regelsystem. En
ytterligare förädling av denna teknik kan kallas Logisk
Absurdism. (Lasse Eriksson själv)
