Jag vet ett ställe där skogen dräller av kantareller.
                  D                                             A7
Där lingontuvorna lyser röda av mogna bär.
                                                           D
Där mossan bäddar sitt gröna bolster i mjuka gropar
                                                                      A7
och videsnåret vet att bevara en hemlighet.
                                                 D               D7
Och vid det stället brukar jag möta mitt hjärtas blomma,
                   G                        Em                    A            D7
som lingondruvorna lyser glädjen på hennes mun
                G                       A7                    D
Och när hon skrattar får hennes kinder små mjuka gropar.
                    H7                                                    Em
Hon är den finaste som jag känner på våran jord.
                  E7                                            A7

Och stället ligger vid Lakafors uppi Pite lappmark.
In't långt från vägskälet mellan Blåsmark och Jävrebyn.
Tvåhundra meter från Göte Karlsson grävmaskinsfirma.
Fast mer åt vänster längs gamla stigen åt Fällfors till.
Och flickan heter Eva Nylén ifrån Brännbergsklacken.
Hon är skriven i Norra Finnvattnets pastorat.
Men hon är barnfödd emellan Ersträsk och Kusmarksliden
och hon har jobb som hemsamarit borti Skråmträsknäs.

Men se det stället det fick man lämna för uppehället.
Jag tvangs ta arbete söderut i en spikfabrik.
Och se den flickan hon fick man lämna av samma orsak
ack, tårar strömmade i baracken i Västervik.
Men ni förstår nog att jag blev paff när det fanns ett ställe
med lingontuvor som lyste röda i Kalmar län.
Där mossan bädda' sitt gröna bolster i mjuka gropar
och hasselsnåret kunde bevara en hemlighet.

Vid det stället brukar jag möta mitt hjärtas blomma.
Hon heter Karin och hon är barnfödd i Fagerhult.
När hon skrattar får hennes haka små mjuka gropar.
Hon är den finaste som jag känner på våran jord.
Nu har jag upptäckt till min förvåning att det finns ställen
såväl i Kristdala som i Finsjö och Bäckebo,
det finns i Lidås, i Gullaskruv och i Blomstermåla,
i Sandbäckshult, i Pauliström och i Läcke by.
 

Och det finns flickor som har dom vackraste namn jag känner:
Annkatarin, Eva-Madelaine och Mari-Sofi.
Dom heter Lena, Britta och Lisa
och är dom finaste som jag känner på våran jord.
Nu finns det mänslor som säger:"Jorden är grym och svartögd"
att "ondskan härskar på varje ställe, på varje ort".
Men jag har aldrig hört någe elakt i mossans grönska
och jag har aldrig hört någen ilska i skogens sus.

För jorden är ju blott summan av milijoner ställen
där marken bäddar sitt kärlekshus under himlens valv.
Se, milijarder går för att möta sitt hjärtas blomma.
Känn marken mullrar av hemligheter och kärleksskalv.